Therese Ekberg

On my way.

Sitter efter många om och men nu på tåget mot Stockholm. 
Natten har varit sömnlös för mig och jag har suttit och gråtit hela jäkla morgonen.
Jag förstår fortfarande inte varför jag är på tåget. Får se om jag tar mig hela vägen eller om jag vänder om.
Anledningen till noll blogginlägg under veckan har varit detta. Jag har haft sån ångest. 
Det ska bli superkul att träffa tjejerna i Stockholm men det är första gången jag är borta från Signe sen hon föddes om man bortser från när Alma föddes och då hämtade Joonatan Signe så hon var på BB med oss direkt Alma kommit. Annars har vi sovit tillsammans, hand i hand 360 dagar om året. 
Hon har sovit hos sin farmor någon natt här och där, ca tre gånger tror jag. Då har jag legat sömnlös hemma och hämtat henne direkt på morgonen. 
Nu är det alltså två nätter på rad, tre hela dagar innan jag får pussa på dom igen. 
Mitt hjärta går i 1000 bitar och ja, jag vet verkligen inte varför jag fortfarande sitter på tåget. 
Jag kommer ångra mig om jag stannar och jag kommer ångra mig om jag går av. Inte alls någon win win situation. 

Om jag tar mig hela vägen till sthlm och stannar tills Söndag så kommer jag aldrig mer lämna huset. Kommer stanna hemma tills tjejerna flyttat hemifrån. Kommer aldrig mer utsätta mig för det här. 
Usch. Har sån ångest.
Men ja, på återseende. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas