Therese Ekberg

Min målvikt.

Jag tänkte lite kort ta er igenom min viktresa och förklara lite varför jag äter soppor nu.. 

I julas vägde jag 90KG. 90!!!
Det är helt galet mycket för mig. Jag har aldrig vägt över 70 när jag har tränat och mått bra.
När jag var gravid med Alma gick jag upp runt 7 kg men tappade det ganska snabbt, men då jag helammade henne i nästan ett år var jag KONSTANT hungrig. Åt verkligen jämt..
Men jag kände även att det var OK då.. Jag ville bara må bra, leva och inte fokusera kring vikten alls..
När jag var gravid med Signe var jag sjuk så då gick jag ner 16 kg.
Då vägde jag under 60 kg och det var inte hälsosamt till mina 174cm. Jag var nere på 56 som minst dagarna efter hennes födelsedag

Jag har alltid tränat och tänkt på vad jag ätit. Men när jag fick cancer så gick jag upp oändligt mycket pga alla mediciner, främst kortisonet. 
När man får kortison så finns det inget stopp.. Hungern är konstant och det är liksom som att det är ett svart hål i magen.. Man samlar även massor med vätska och blir "kortisontjock".
Man blir rund på ett väldigt speciellt sätt.. Hur som helst gick jag då från 56 till runt 80kg. Och jag hade precis lyckats tappa väldigt många av dom kilona när jag blev gravid med Alma.
I och med att jag under graviditeten med Signe hade mått väldigt illa och varit riktigt sjuk så ville jag njuta under Almas graviditet. Jag gick lite promenader under första tiden Alma låg i magen men jag fokuserade inte på maten.
Sen blev jag sjuk även i den graviditeten.. Jag fick något fel på hjärtat och sista månaderna åt jag en hjärtmedicin för att få ner min puls.. Jag hade en vilopuls som vägrade gå ner och bli normal. Jag hade konstant hjärtklappning och man kunde se pulsen i bröstet om jag låg ner. Hela bröstkorgen åkte upp och ner. Så när Alma väl föddes var jag bara så glad av att ha en normal puls att jag ville inte ens ta en liten promenad dom första 6 månaderna. Jag ville inte röra mig alls då jag var så himla rädd att pulsen inte skulle ge ner om jag jobbade upp den.. 

I julas kände jag att det var nog. Jag ville inte komma över 90kg.
Då mitt hjärta är i zonen jag blev strålad så har jag högre risk för hjärt/kärlsjukdommar. Jag bestämde mig för att gå ner men innan jag hann börja träna eller lägga om kosten så rasade jag 11kg på några veckor.. Jag fick panik och trodde att jag fått återfall..
Läkarna tog 1000 prover och gjorde en ordentlig utredning men hittade ingenting.. 
Under våran hade jag gått upp 5KG igen och kände mig tryggare i att det inte var någon cancer som var tillbaka..
Jag tog kontakt med en PT på mitt gym och har under våren/sommaren tränat 2-3 ggr i veckan med henne. Nu har vi inte tränat på väldigt länge då jag känner att jag måste få in bättre kostvanor också.. Jag kan inte bara träna och samtidigt äta som jag gjort..
Men jag är en allt eller inget människa. Jag kör med soppor nu just för att bryta en vana. Jag är en sån himla godisråtta och om jag äter soppor så bryter jag den vanan.
När jag slutar med sopporna är tanken att jag ska börja äta hälsosamt, inte äta godis varje dag osv. Jag kommer även börja träna med henne igen när jag slutar med sopporna.
Jag har inte energin till att träna ordentligt när jag inte äter ordentligt.. Jag har bokat in ett pass med henne igen nu på Tisdag men jag tänker då att jag ska äta något innan passet och även lite kolhydrater dagen innan så att jag orkar det jag vill. 

Inget är så jobbigt som att gå till gymmet och vara taggad men inte kunna genomföra det pga fysiska hinder..
Jag har nu under sommaren haft stora problem med en väldigt ond mage och superjobbig yrsel. Som tur var är min PT världens bästa så hon har slängt om i passen då min yrsel gjort sig påmind.
Hon har anpassat passen allt eftersom och verkligen lyssnat mer på min kropp än vad jag själv gjort.. 
Men ja, det är som sagt väldigt jobbigt när psyket säger en sak men kroppen en annan.. 
Jag hoppas att jag nu på Tisdag ska kunna genomföra ett jobbigt pass och vara nöjd efteråt. Jag saknar träningsvärken. 

Nu är jag iaf nere på 76 och min målvikt är 63-65kg. Jag tänker inte fokusera helt på vikten utan se mer på kroppen. 
Jag har dock rätt bra koll på vart kroppen mår bra och vart det blir fel. 
Jag kommer köra 2 veckor med soppor nu när jag är frisk igen och sen inte köra på någon diet utan bara äta hälsosamt. Det spelar egentligen ingen roll om jag går ner något under dessa två veckor eller inte. Det som är viktigast för mig är att bryta mina dåliga vanor. 

Nu blev det inte sådär kort som jag hade tänkt mig men det är många som frågat ang sopporna så jag kände att jag ville klargöra lite. 
Målet är såklart att bli smalare och tightare. Det är jobbigt när man inte känner sig bekväm och "hemma" i sin egen kropp. Sen har jag två vackra barn som växt i min mage så att den inte kommer se ut som förrut har jag redan förstått. Jag siktar inte emot en 16 årings kropp. Jag siktar mot en kropp jag känner mig bekväm i.
Sen kanske jag tycker att det känns jättebra redan vid 70KG och då är ju det kanon! Inget är hugget i sten liksom! 


-------------------------------

Vet att jag skulle visa er mitt fynd, MEN.. Jag måste putsa, putsa putsa putsa.. 
Det är iaf en lampa så mycket kan jag avslöja ikväll. Ni får se resultatet imorgon när det är bättre ljus. 


Är så glad att det är fler och fler som hittar hit! 
Skulle såklart även bli SUPERGLAD om ni vill lämna en kommentar eller gilla inläggen också!
Ni får såklart även väldigt gärna DELA! 
PUSS OCH GODNATT!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas