Therese Ekberg

Trött tröttare tröttast.

Jag är så obeskrivligt trött. Jag har noll energi och jag vet inte om det beror på vädret eller sömnen, kanske en kombination av båda..
Vi ska snart slänga ihop någon middag som jag inte hunnit tänka ut ännu..
Barnen och Joonatan är ute och matar kaninen och jag har precis lagt ut min iPhone 5s på en köp och sälj sida på facebook.. Ska lägga ut den på blocket senare ikväll.
Vi bytte abonemang och då samtidigt telefoner sist när vi var i sthlm nu i somras, nu har vi varsin 6 plus ist.

Jag sitter förresten och ska beställa varsin personlig födelsetavla att ha i sovrummet. Kan inte bestämma mig för vilka vi ska ha.. Tror det blir en av dom enklare..
Det riktigt kliar så i fingrarna nu att göra om här hemma. Men Joonatan går inte riktigt med på en till makeover. Sovrummet blev i sommras grått och jag kom på idag att jag ville byta rum med Signe. 
Då sa han prompt nej, haha.. Stackarn som får stå ut med mina ideer.. Det "enda" som behöver göras är en snabb omtapetsering samt lite målning om vi ska byta rum.. 
Jag tror dock att jag ska slänga upp lite grå färg i köket ikväll.. Då kanske jag nörjer mig för ett tag? Har en vägg jag inte vet vad jag ska göra med.. 
Tror iaf att den kommer bli grå, sen en marmorklocka och labyrinthyllan från bruka design? Har spanat in den så himla länge och jag tror att det kommer bli våran julklapp till oss själva iår. 
Den kommer sitta så bra i köket. Sen försöker jag klura ut vilka prints som ska få sitta i hallen.. 
Det är så tråkigt när allt hemma är halvfärdigt. När energin inte räcker till hela vägen. 
Mitt vardagsrum är just nu helvitt och jag har tröttnat. Min plan är att sälja tvbänken och vitrinskåpet som är i samma stil och göra en helvändning. Jag tänker ett stort svart enormt skåp och en vit annan tvbänk. Fördelen med den vi har nu är att den är så hög att inte något barn river ner den. 
Kanske värt att ha kvar den under närmaste året iaf så att Alma får bli lite större..


Alltså jag är verkligen så himla trött.. Måste nog kolla mina värden och börja käka lite vitaminer nu när det blir höst och mörkare. Jag älskar verkligen hösten och vintern men förra vintern var extrem. Jag var så trött av mörkret hela tiden. Ljusterapi hjälpte enormt. Kroppen behöver tydligen solen! 


Nej, jag tror nästan att det får bli en färdig sallad och pizza till middag idag. Kanske skulle ha tagit mig till gymmet senare för att fylla på med energi.
Det brukar fungera, det är bara steget dit som är jobbigt! 

Men just ja! Vad säger ni om #enstarkarejul ist för #10kgtilljul? 
Tänker att #enstarkarejul öppnar upp för flera att haka på och peppa? Ja, så blir det. #enstarkarejul 

Dagens låt!


Alltså, haha. Den är så dålig att den blir bra. Alma, jag och Joonatan dansar runt och städar här hemma till denna just nu. 
Johnny G. kiss

BLOGGAR!

Tänkte skriva ett kort inlägg om bloggarna jag följer nu. 
Ni får gärna tipsa om ni har någon favorit i kategorin föräldra/graviditets bloggar.

Tryck på namnet för att komma till deras bloggar! 

  1. JESSICA LAGERGREN 
    Hennes blogg har jag inte följt helt sådär jättelänge. Jag träffade Jessica när hon höll på med ett repotage i tidningen FRIDA som jag var med i. Vi började följa varandra på instagram och när jag var och tränade en dag så la hon upp en länk till hennes och hennes tvillingssysters podd. TVILLINGPODDEN. Så jag startade den när jag skulle värma upp och blev fast. Det är den enda podden jag lyssnar på, så sjukt roliga tjejer. alltså, sjukt. roliga. haha. Kikade då även in på hennes blogg och blev fast. 
    Hon bloggar om sin vardag som mamma till lilla Elsa och blivande fru till sin Ibbe. Hon gör även grymma listor så hoppa in dit snabbt som attan om du vill ha en rolig mamma att följa.
    Inte bara rosenskimrande bebisbilder utan väldigt mycket ärligt och verkligt liksom. 

  2. Blondinbella 
    Behövs det någon förklaring här? Jag läste hennes blogg förut, tog ett långt uppehåll men började igen när hon var gravid med Sally. Hon verkar ha en härlig inställning. Ibland undrar jag dock om det är på riktigt eller om hon låtsas? Kan man ha dådär mycket energi när man har två små? haha! Hur gör hon? 

  3. Gabriella Joss
     
     Gravid och väntar sitt första barn med maken. Jättegullig tjej som har otroligt fina bilder. Jobbigt att läsa när man själv försöker gå ner i vikt men det är det värt. 
    Är även med i gravid vecka för vecka. Hon verkar vara väldigt ödmjuk och skriver ordentligt, haha. Något jag stör mig på bland många andra bloggar är att dom nästan uteslutet skriver i talform. 
    Det är oerhört enerverande att läsa i längden så sådanna bloggar går direkt bort. Dom har oerhört fint hemma hos sig och hon skulle lätt kunna jobba som matdekoratör om allt annat fallerar! 




    Vilka läser ni? Eller har du en egen blogg som du tycker är bäst? Kommentera gärna så jag får lite tips, behöver fylla upp lite tycker jag. Sen är det några till som jag läser lite till och från men dessa tre går jag in och läser dagligen. 

    Kan göra ett inlägg med de andra tre (tror jag det är?) bloggarna som jag läser lite sporadiskt någon annan dag. :) 


44 och 24. !!

 

Det är kanske ingen jättestor grej, men woho! Att vakna upp och till det här var superroligt! :D 
Tack för att ni hjälper mig dela och för att ni kikar in varje dag! 
Jag blir så glad iaf!
Plats 44 på totala bloggtoppen och 24 på alla över 19. 

Nu ska jag ta tag i huset. Med två barn under fem år behöver det storstädas varje dag och jag passar på när Signe är på dagis så att jag kan fokusera på henne när hon är hemma!

Vad ska ni göra? 

Bloggtoppen och kvällsmys!

Hoho! Nu är jag uppe på top 50 på totala bloggtoppen! SÅ HIMLA KUL!
Nu väntar jag bara på att bloggtoppenlistan ska uppdateras också! :D 
Men, jag skulle bli så himla glad om just DU ville dela bloggen på facebook eller instagram och på så sätt hjälpa mig klättra ännu högre! 

Nu ska jag återgå till mitt kvällmys.  Signe och jag tog en promenad med hennes dockvagn tidigare ikväll. Vi mötte upp J och Alma som var vid skolan bredvid oss och lekte.
När vi hade börjat gå hem så började det SPÖregna. Höll på att drunkna.. Nästan.. haha. 
Nu, myser jag under en filt men lite ljus och frukt. Ska strax krypa ner i sängen. Kollar just nu på The Willis family på TLC. Bästa kanalen och ett halvbra program! 
Vad gör ni denna ruggiga Onsdagkväll?

                                                                            




                                                                                                                                               Kvällsmys.
                                                                          

                                                                         
                     
                         Alma ville inte hålla mig i handen påväg hem, det dög nämligen BARA med Signe. Och såklart båda händerna. Bästaste mysisarna. Det tog en timme hem när dom skulle gå i sidled                              sådär, men det var det värt. Vi gjorde pankakor och myste lite i soffan när vi kom hem. Alma var duktig som gick dit och hem så hon somnade väldigt snabbt vid sju. <3 





                                                                                                                                             GLÖM INTE GILLAKNAPPEN! :D 

Höstinspo + #10KGTILLJUL

Såhär vill jag se ut i höst. Jag blir alltid så grå och svart när det blir höst. Kan inte räkna antalet mörkgråa och svarta koftor jag äger. 
Koftor är min grej, den här tyckte jag om då den inte var mörkgrå eller svart men ändå neutral! 

Tröjan ligger över föräldraledighetsbudgeten så ska se om jag hittar en liknande någon annanstans, halsduken ska jag dock klicka hem! Älskar den!
Jeansen ska jag beställa som present när jag har gått ner mina 10kg.



                           Halsduken HÄR                                                Tröjan HÄR                                                                        Jeansen HÄR                                                             Kocka HÄR






Kul att motivera sig med nya kläder när man försöker gå ner i vikt.. Funderar även på att dra igång en hashtag ifall det är fler som kämpar? En utmaning liksom? 
Kanske #10kgtilljul ? Så kan vi motivera varandra lite mer? 
Någon som är på? Vi kör på det, #10kgtilljul på Instagram så tar vi det i en bra takt. Det är 14 veckor kvar till jul, det är mindre än 1KG per vecka, det klarar vi va? 
NU KÖR VI! 


#10KGTILLJUL

Kommer jag bara bli ett namn på en sten för henne?

MIN BERÄTTELSE.

 




(Kopierat från gamla bloggen annamarietherese.blogg.se där jag bloggade under sjukdomsperioden! Vill ni ha en uppdaterad version får ni hojta till så kan jag uppdatera denna.) 
UPPDATE: JAG SKREV ALLTSÅ DETTA FÖR VÄLDIGT LÄNGESEN! 



Jag har skrivit detta förut. Så många gånger.
Det är samma innehåll men andra ord.
Det är för min skull jag skriver om. Ett sätt att bearbeta de senaste 10 månaderna. 
Det är inte första berättelsen och det är inte sista. 

 

Den 20 Augusti klockan 19:46 2011 efter en 16 timmars förlossning som avslutades med sugklocka föddes världens vackraste Signe.
3880gr och 50cm lång. 2 dagar efter BF.
Vi kom hem efter 48 timmar på BB och levde såklart i en lyckobubbla. 
Världens underbaraste lilla människa låg i min famn. Efter 9 Månaders väntan var hon äntligen här! 
Så vackra små fingrar, tår. Min alldeles egna lilla prinsessa.. Mitt fina mirakel. 
Under förlossningen fick jag feber. Fick penicillin på BB men fick ändå åka hem.
Febern vägrade dock ge med sig. Men mitt i allt det nya tänkte jag inte så mycket på det. Fick nytt penicillin som inte heller hjälpte.

 

Läkarna skickade tillbaka mig till sjukhuset där jag blev inlagd. Signe var då 5 dagar gammal.
Läkarna började leta infektioner i livmodern eller efter epiduralen,
Utan någon framgång.
Fick penicillinkur efter penicillinkur som inte hjälpte.
Fick efter några dagar på sjukhuset åka hem. 
Ringde tillbaka till min läkare som jag haft under hela graviditeten och bad om hjälp.. 
Bad henne ta prover och hitta vad felet var..
Då hade jag riktiga feberfrossor och mådde jätte dåligt. Ville bara bli helt pigg så jag kunde njuta till fullo av min vackra lilla tjej.
Hon tog in mig för provertagning och dagen efter fick jag komma tillbaka för en undersökning.. Hon hittade inget men tog hjälp av en allmänläkare som undersökte hela mig. 
Han beställde tillslut en lungröntgen för att utesluta infektion i lungorna som jag förstod det..
Det var den 1 September..

 

Det är snart ett år sedan den dagen. Det känns så oerhört långt borta men ändå minns jag det som igår. 
Läkarens blick när han kom in i rummet. Jag låg i sängen, Signe låg i sin pappas famn som satt i en stol bredvid. Vi kollade på TV och ville åka hem. 
Läkaren kom in och sa att vi skulle stänga av TV'n. 
Tänkte fortfarande inte att det kunde vara SÅ allvarligt.. Men visst stängde vi av TV'n.

 

"Du har en tumör." 
Jag hör fortfarande hans röst ibland..
Tumör?! Jag?! snart 21 år gammal med en dotter på 11 dagar..
Jag kunde inte mycket om tumörer, cancer.. Hade sett något på TV och läst i böcker..
Visste att dom kunde vara elakartade eller godartade..
Frågade. 
Tumör? Cancer? Elak eller vadå? Du skojar? 
-"Malignt."
Jag behövde inte ens fråga vad det betydde.. Det syntes så väl på hela läkaren.
Han riktigt utstrålade medlidande. Ångest. 
Hur ger man ett sånt besked till en människa?
Jag hade 1000 frågor. Han hade inga svar..
Jag skulle få åka till Uppsala direkt för en biopsi för att ta reda på vad det var för cancer..
Han hade redan pratat med läkarna i Uppsala som också sett bilderna på tumören.
Dom misstänkte Hodgkins Lymfom. 
Tumören förresten. Var så stor som 19x16x9 cm. 
Skulle jag dö? Skulle Signe växa upp utan mamma? Skulle jag bara bli ett namn på en sten?

 

På onkologen i Uppsala var det fullt för natten så fick stanna kvar på sjukhuset i Mora för att klockan 4 på morgonen åka dit. Signe fick åka med mig i ambulansen. Hennes pappa i egen bil bakom.
Väl framme i Uppsala väntade dom redan på oss.. Vi var lite sena då vi fått stanna några gånger för att Mata Och byta på Signe. 
Biopsin gjordes och därefter levde jag i en dimma veckorna som följde..
Blev inlagd på onkologen och fick börja med vad som kändes som 1000 olika mediciner och sprutor. 
Efter vad som kändes som en evighet fick vi svaret som bekräftade misstankarna.
Det var Hodgkins.
Fick då åka hem till Dalarna på Onsdagen för att sedan åka tillbaka för att påbörja cellgifterna på Fredag. 
Och så körde det igång. Behandling 1A var igång. 
Hur många behandlingar jag skulle behöva visste dom inte.. Strålning? Ja, kanske.
Efter fjärde behandlingen (2b) gjordes en PET-undersökning. 
Då beslutades det att jag skulle ha 8A&b kurer (16 behandlingar) + strålning.
Den 13 Februari 2012 fick jag de sista cellgifterna. På Skärtorsdagen i April fick jag sista strålningen.
Den 2 Juli gjordes en till PET-undersökning. Inga cancerceller. Lyckan var och är enorm.
Att slippa mera cellgifter går nog inte att beskriva för någon som inte varit med om det.
Att få cellgifter en Måndag och inte ta sig ur sängen förrens Onsdag-Torsdag veckan efter, När du har en liten nyfödd dotter hemma är inte okej. 
Man känner sig så dålig som förälder. Som mamma. Som person och människa.
Och det var så många gånger när jag åkte till sjukhuset för att få en ny kur med cytostatika som jag var så nära att vända tillbaka. Hem till min vackra tjej som inte förstod något av det som hände runt omkring. 
Som inte förstod hur nära hennes mamma var döden. 
Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag ska berätta om den här tiden för henne.

 

Under graviditeten gick jag ner väldigt mycket i vikt. Hade en hemsk klåda och önskade flera gånger att det skulle vara skabb så det gick att behandla..
Nattsvettningar, feber och illamående.. Alla symtpom på hodgkins men alla även vanliga graviditets krämpor..

 

När jag var inlagd i Uppsala så opererade dom även in en porth-a-cath som underlättar cytostatikabehandling.Den ville aldrig riktigt läka utan den krånglade under hela behandlingen och om jag bar Signe under en längre stund så fick jag oerhört ont. Jag kunde inte hänga tvätt eller diska en kastrull utan att få så ont att armen blev oanvändbar två dagar efter.
Nu är den borta och jag tvättar, diskar och bär en snart 1 årig Signe för fullt varje dag.
Och jag bara njuuuter av att få vara mamma till fullo. Att vara hemma med henne är det bästa någonsin!

 

Det senaste året har varit en riktig känslomässig bergochdal bana. 
Jag har den störta delen av behandlingen levt i någon sorts förnekelse..
Jag kan inte ens räkna alla gånger jag svarat med ett stort leende att "Neeej, Det är så bra så! Lite cancer bara.. Jag är frisk snart ska du se" 
Lite cancer bara....
Det är först nu. Flera månader efter som jag inser hur oerhört nära jag varit att dö..
Det finns inget som "lite cancer"
Vad tusan hade hänt om jag inte tjatat på läkarna om mer prover?
Om cellgifterna inte fungerat?
Hade jag fortfarande suttit här bredvid en sovande Signe. Lyssnat på hennes andetag och fått se alla hennes ansiktsuttryck när hon drömmer, hennes första steg, att varje dag höra henne säga mamma och se henne utvecklas och varje sekund lära sig nya saker. 
Hade jag fortfarande kämpat för livet? 
Eller hade jag redan varit borta?
Tagit mitt sista andetag?

 

Kommer jag fortfarande få vara med och hålla Signes hand genom livet? 
Kommer cancern komma tillbaka?

 

När man är 22 år gammal ska man vara odödlig.. Man ska leva livet till fullo och inte vara rädd för att känna efter.. Inte vara rädd för att leva.
Jag saknar verkligen det.. Känslan att vara odödlig och att känna att man har hela livet framför sig.
Jag vill inte vara rädd för döden. Jag vill inte oroa mig för att halsontet kanske är cancer..
Det kommer säkert komma en dag när oron och rädslan nästan är helt borta.
Men jag tror att alla som har haft cancer har kvar lite av rädslan livet ut.. Men att man lär sig leva med den på bästa sätt.
Och kanske är det positivt att vara rädd för döden? 
Jag skulle tex aldrig komma på tanken att börja röka igen. Eller lägga mig i ett solarium eller ens gå ut i solen utan solskydd.. 
Jag kommer tjata om cellprov och mammografi.

 

Om det är något jag lärt mig om livet är att inte ta det för givet..
Du vet aldrig vad som händer imorgon. 
Och varje dag du spenderar arg är en dag av lycka och glädje missad. 


 

 

Kärlek. 




                                          Att vara mamma nu är stor skillnad mot då. Nu orkar jag leka och busa med Almisen, då orkade jag knappt hålla Signe när jag stod upp.
                                                                                 

Att sluta amma.

God morgon!

Idag blir J hemma från jobbet då vi ska starta projekt sluta amma.. Mina bröstvårtor gör så. jäkla. ONT!
Jag har varit bestämd och sagt nej nu ibland när hon har velat amma.. Just så hon ska vänja sig vid ett nej.
Och idag är dagen här då vi säger nej 9 av 10 gånger och till helgen säger vi nej helt.
Jag måste få sova. Jag måste få återhämta mig och kunna andas nu. Hade jag fått sova så hade det säkert fungerat att amma 1 år till men med såhär lite sömn om nätterna så är det inte hållbart..
Vi har testat att sluta nattamma och det fungerar i några nätter, sen faller vi tillbaka och hon ammar ändå. Så nu kör vi ett helt avslut.
OM det funkar så har jag tänkt att hon får amma morgon och kväll.. Eller bara kväll.. Men vi får se vad som är enklast för henne.. Det kanske blir jätte jobbigt att inte få amma när man vill.. 

Nu är J och kör Signe till dagis, Alma åkte med. När dom kommer tillbaka tänkte jag att vi skulle passa på att storstäda nu när han är hemma. Blir alltid så lite gjort på dagarna när jag är hemma själv med barnen. Jag vill inte ge något annat uppmärksamhet än dom då. 

Har ni någon bra städlista på spotify som gör det hela lite roligare kanske? 
Dela med er! 

 

                                                                                                   En ammande liten AlmisPalmis. Bästa sättet att somna på om du frågar henne! 

                                                                                      
                                                                                   haha, lägg märke till hennes avskavda tatuering förresten, damen vill alltid ha en tatuering på armen! 

Min kära Milou.

Våran lilla 6 månaders valp har spenderat natten på Faluns djursjukhus.
Det började igår med att han sprang runt ute på gården med tjejerna som vanligt.
Rätt som det var kom han in och började kräkas. Sen la han sig bakom gardinen i sovrummet och började gny. Vi bar ut honom för att se om han ville kräkas mer..
Tänkte att han käkat lite gräs som han ibland gör och då kräks av.
Istället ramlade han ihop och bara gnydde, skakade och fick diarré. 

Vi körde honom snabbt som tusan till vetrinären i Mora och när han kom in där fick dom starta hans hjärta då han inte hade puls.
Han låg på 35 i temp och hade en puls på 30. Dom gav honom dropp och syrgas och efter en timme hade pulsen ökat till 48. Skulle tydligen ligga runt 80.
Vetrinären i Mora trodde inte att han skulle klara en resa till Falun men sa att det inte fanns något mer hon kunde göra här i Mora så vi fick välja om vi ville försöka hinna dit eller låta honom somna in på plats..
Vi valde såklart att försöka åka dit så jag släppte av Joonatan hemma där mamma väntade med tjejerna. Mamma hoppade in i bilen och sen jag körde med gasen i botten hela vägen till Falun. 
När vi kom dit var vetrinären där jätte förvånad över att han levde då hon hade pratat med vetrinären i Mora. 
Och när dom kollade honom hade pulsen ökat och tempen stigit till över 37. Han kunde stå upp och man såg att han mådde mycket bättre..
Dom röntgade honom men det visade ingenting så dom behöll honom över natten för att ge dropp och observera honom så att han verkligen var piggare..
Hon trodde då att han skulle få stanna några dygn innan han var stabil nog att få komma hem. 

Imorse ringde jag dit och fick bara veta att han hade sovit under natten men ingen som kunde säga något mer eftersom det var innan ronden. 
Runt 15 ringde vetrinären upp mig och sa att Milou var stabil. Han hade ätit, bajsat och lekt. Vi fick hämta hem honom redan idag! 

Jag slängde mig i bilen och hämtade upp mamma, innan vi hämtade Joonatan tidigt på jobbet. Körde hem han och tjejerna och gasade till Falun snabbt som attan. 
Alltså, den lyckan att få kramas med honom igen. Vi var alltså helt övertygade om att han inte skulle klara sig igår! Men nu ligger han här i sängen med mig och är sitt vanliga glada själv. 
Min fina lilla mysis. Som jag ska skämma bort honom imorgon. Vi har klippt och badat honom idag då han var helt nerbajsad och hade kräks kvar.
Dom hade badat honom där men det behövdes ett till. 
Nu ska han få sova i sängen inatt och bara få massa extra kärlek och uppmärksamhet.

Tänk att någon så liten kan betyda så mycket! 


                                                                                


Milou

Våran fina lilla minsta mini.
Hela familjens lilla bebis..

Vet inte ens vart jag ska börja.. Får nog ta allt imorgon..
Han är iaf inlagd på djursjukhuset i falun och efter väldigt många dippar så ser det ut som att han kommer klara sig.
Jag måste sova nu, berättar mer imorgon!
Godnatt!

Dagens middag.

Många "dagens" idag!
Men ja, dagens middag blev enkel snabbmat då jag har huvudvärk efter natten..
Makaroner med fryst färdigstrimlad kyckling. 
Kycklingen stektes i massa curry och timjan innan det hälldes på lite vispgrädde.
kryddade med mer curry och lite kycklingfond och sen salt och peppar så klart.

Så snabbt och enkelt men ändå supergott!

                                                                               

                                                               

                                                               Själv åt jag soppa, hade ner lite kyckling som jag fräste på innan jag hälde ner såsen bara för att få något att tugga på.

 


                                                                               




Nu tänkte jag ta tag i att skrubba badrummet från topp till tå. Alma och Signe har badat idag och vi klippte ner Milou's päls igår och några små hår gick inte att dammsuga upp.
Haha, måste nästan visa er hur han ser ut nu. Han är så ful nu när han är kortklippt. Han hade så mycket tovor så det var ett måste. Jag måste hitta en bättre borste som passar hans päls bättre så vi slipper tovorna nästa sommar.
Lillen, så himla gosig.  

Vad tycker ni om mina nya tallrikar förresten? 

Dagens låt

Alma sover middag, när hon vaknar ska vi slänga i oss lunch och sen tänkte jag dra på musik och dansa ett varv med golvmoppen! 
Måste även ta tag i Signes rum.. Jag försöker rensa lite leksaker hela tiden.. Lägga en låda i källaren och byta lite då och då.. Hon har FÖR mycket grejer..
Älskade minisar. 

Hard work work.

Joonatan jobbade natt för första gången på länge och barnen gjorde uppror.
Alma vaknade hela natten och grät efter pappa. Hon skulle leta efter honom och var jättearg för att han inte var hemma. 
Signe vaknade och fråga när pappa skulle komma hem och sen bestämde båda tjejerna sig för att det var morgon kl 6. Kaffe skulle inte ens kunna rädda denna dag då. 
Som tur var kom J hem några timmar mellan jobb så jag kunde somna om en stund. Tjejerna var nöjda över att få vara med pappa.. 

Nu är han och jobbar igen. Vi sitter faktiskt i soffan och tittar på TV. 
Tjejerna brukar inte få kolla på TV på dagtid men idag gjorde vi et undantag. Den trötta mamman behöver lite lugn. Jag kan inte ens tänka ut en aktivitet i regnet som jag orkar med idag..
Vi kanske drar på oss regnkläderna och går ut och städar kaninburen efter lunch men tills dess tänker jag sitta här och bara andas.
Jag har återgott till sopporna idag också. 
Morgonens shake blev med mintchokladsmak. Så god! 

Nu ska vi se om det blir lite enklare utan PMS och utan feber och sjukdom. 
Dock ska jag till VC i veckan då jag tror att jag har fått njursten. Aldrig en lugn stund..
Kan inte riktigt sitta, ligga eller stå då det gör så ont. Men Ja, jag vet att det går över. Har haft det förr och det brukar vara i några dagar. Nu har det dock hållt i sig längre så därför jag ska till VC.

Nu ska vi återgå till Astrid Lindgrens värld och Pippi långstrump. 

Dagiskläder.

Signe har alltid varit bestämd med att hon vill välja kläder själv och jag har alltid pushat för det. 
Visst, det är jobbigt ibland när man ska iväg på morgonen och har lite bråttom men jag tycker det är viktigt att hon känner att hon får vara med och bestämma och känna att hon får ha kläder som hon är bekväm i. 
Jag själv skulle ju tycka att det var väldigt jobbigt om någon bestämde vad jag skulle ha på mig varje dag..

Problemet är dock att hon nästan endast vill ha klänning. Jämt. 
Och det är väldigt svårt att hitta klänningar som duger åt henne och samtidigt går bra att leka i på dagis. 
Nu till hösten är det även väldigt bra med långärmade klänningar då hon inte är ett fan av "vardagskoftor" Fin koftor älskar hon men jag tänker inte direkt skicka henne till dagis i dyra koftor. haha.

Nu hittade jag iaf flera klänningar som passar på dagis i höst. Ska visa dom för fröken imorgon så får vi se om dom duger..


                                                        Ni hittar dom: 


                                  HÄR                                                      HÄR                                                      HÄR                                                      HÄR